The Media Babizela

Min dotter är en sådan liten akrobat att man blir rädd. Hon hjular överallt. På väg till sitt rum, i vardagsrummet och ute…

Ute hjular hon flera gånger på raken. Hon kan till och med hjula med en hand! Jag fattar inte!

Jag höll också på att hjula när jag var liten, men inte så där mycket tror jag. Nu skulle jag vara livrädd för att bryta lårbenshalsen eller en arm eller något om jag ens försökte;)

Men jag kommer så väl ihåg känslan. Det spritter i hela kroppen och man blir lite yr, men inget man inte kan ha kontroll på. Men så som hon håller på, så kommer hon bli elitgymnast en vacker dag. Det är verkligen en kropp som är full av energi.

Jag kan inte fatta att det redan har gått en vecka sedan vi kom hem från Thailand! När vi kom hem så blev vi på en gång sjuka. Magsjuka. Något som härjade under semestern, men som vi lyckades hålla intakt under resans gång. Men när vi kom hem och tjejen hade varit i skolan en dag så visade det sig att en av tjejerna som hon lekt med efter skolan sedan fick magsjuka… så då var det kört. Men nu börjar vi komma i form igen. Och man inser att man inte längre kan leva som kungar när man ska äta ute. Man äter inte buffe stockholm (Läs mer här) för samma pris som i Thailand direkt…

Jag tycker det förtar lite av sommarkänslan att inte se traktorerna jobba fram till natten på åkrarna, och att balarna nu istället ligger som pärlhalsband kvar till hösten. Men jag förstår att det är lättare för bönderna nu. Så länge man har en balrivare förstås. När jag var liten fick vi ungdomar hjälpa till att hässla hö, fram till sena kvällen och sedan upp och jobba på flaket på tidiga morgonen igen. Och trötta blev vi. Men på ett sådant där bra sätt. Idag är ungdomarna trötta för att de sitter inne och spelar dataspel hela dagen…

Min svärmor är rädd att hon har en sådan diabetes att hon ska få börja med sprutor. Hennes mamma och hennes bror har haft åldersdiabetes och nu har hennes bror haft väldiga problem med sin diabetes den sista tiden, så jag tror att hon är rädd att det ska bli som för honom. Med hennes mamma gick det ju ganska bra, bara de gav henne insulin regelbundet och kollade sockret. Men ibland hade hon ju ett väldigt humör och vräkte ur sig både det ena och det andra som hon sedan tog tillbaka efter en sockerkick;)